Påverkar klimatförändringar pollen?

Frågan

Kort svar: ja, men mest på en av tre punkter. Pollensäsongens tidpunkt har flyttat sig tydligt och hänger nära ihop med temperaturen. Mängden pollen har ökat för träd men inte för gräs, och hur stor del av den ökningen som är klimatets är omtvistat. Att säsongen skulle ha blivit längre är det svagaste av de tre påståendena, och de långa mätserierna är oense om det.

Vår egen mätserie börjar 2024 och kan inte pröva någon av delarna. Den här artikeln refererar därför andras arbete, och redovisar sist varför vår egen data inte går att använda som genväg till svaret även om det ser ut att gå.

Tidpunkten: det tydligaste av resultaten

Gehrig och Clot har gått igenom 50 år av pollenmätningar i Basel, 1969 till 2018, för tretton allergiframkallande växtsläkten^[1]. Starten har flyttat sig tidigare för de flesta vårblommande arterna, från 7 dagar för gräs till 29 dagar för idegran och cypressväxter. Slutdatumen beror mer på vilken definition man valt, men negativa trender dominerar, alltså att säsongen oftast slutar tidigare.

Kopplingen till temperaturen är direkt: björkens startdatum i Basel samvarierar med marstemperaturen med en korrelation på −0,838, alltså ju varmare mars desto tidigare start. Under samma 50 år steg månadsmedeltemperaturen i Basel med 0,95 till 1,95 grader under vintermånaderna och 2 till 3,7 grader under vårmånaderna. Författarna är tydliga med att sambandet är starkast just för starten: startdatum följer temperaturen betydligt bättre än slutdatum och säsongslängd gör.

Samma sak syns i Sverige. Stockholmsserien, 52 år lång, visar björkens säsongsstart omkring 16 dagar tidigare än på sjuttiotalet^[2], och den siffran är utgångspunkten för en egen artikel här. I Nordamerika har starten flyttat sig omkring 20 dagar mellan 1990 och 2018, mätt över 60 stationer^[3].

Längden: serierna är oense

Här blir bilden rörigare, och det är värt att säga rakt ut. Basel finner inget säkerställt: trenderna för säsongens längd beror ännu mer på vilken definition som används, och resultaten är motstridiga och ofta inte signifikanta^[1]. Åbo, 31 år, finner ingen trend vare sig i slutdatum eller längd^[4].

Stockholm finner däremot att björkens säsong är nio dagar längre än för fem årtionden sedan, sälgens femton och almens tjugoen^[2]. Och den nordamerikanska genomgången finner en förlängning på omkring åtta dagar^[3], alltså betydligt mindre än de tjugo dagar starten flyttat sig.

Det är alltså inte så att frågan är avgjord åt något håll. Två långa serier ser en förlängning, två ser ingen. En del av oenigheten är metod: Basel påpekar att de vanliga procentbaserade definitionerna av säsongsstart och säsongsslut inte är lämpliga för trendstudier just när den totala pollenmängden också har förändrats, och det är precis det som hänt.

Mängden: träden ökar, gräsen inte

I Basel ökade säsongens intensitet signifikant för nästan alla trädslag. För örterna gick det åt andra hållet: gräset låg stilla och örterna minskade, med nässelväxterna som undantag^[1]. I Nordamerika ökade den årliga pollenmängden med 20,9 % och vårens med 21,5 %^[3]. I Åbo steg björkpollenmängden mätbart över 31 år^[4].

Den mest intressanta siffran i hela materialet är dock en fördelning, inte en trend. Den nordamerikanska studien försöker skilja ut hur mycket av förändringen som är mänsklig klimatpåverkan snarare än annat, och kommer fram till omkring hälften av förändringen i säsongens tidpunkt men bara omkring 8 % av förändringen i pollenmängd^[3]. Med andra ord: tidpunkten är i hög grad klimatet, mängden är i hög grad något annat. Vad det andra är säger studien inte, men Basel pekar på att både klimatet och människans påverkan på växtligheten formar när och hur mycket det blommar.

Vad våra egna mätningar inte kan svara på

Det finns en genväg som ser frestande ut och som vi inte tar. Vi har mätt att pollensäsongen börjar 6,6 dagar senare för varje breddgrad norrut, och att den är 135 dagar kortare i Kiruna än längst i söder. Eftersom det också är kallare längre norrut frestas man att räkna om det till "så här mycket flyttar en grads uppvärmning säsongen".

Den räkningen håller inte. Latitud är inte bara temperatur. Den bär också dagslängd, som styr många växters blomning oberoende av värme, och framför allt en helt annan artsammansättning: det som gör Kirunas säsong kort är delvis att de sena örterna inte växer där. Att byta ut rum mot tid på det sättet förutsätter att allt utom temperaturen är lika, och här är nästan ingenting lika. Vår latitudgradient är en bra beskrivning av Sverige i dag och ett dåligt mått på uppvärmning.

Det vi kan göra är att fortsätta mäta och lägga varje ny säsong bredvid de föregående. Det som står här kommer från serier som är sjutton till tjugofem gånger längre än vår.

Begränsningar

• Ingenting i den här artikeln är mätt av oss. Vi återger fyra publicerade genomgångar och anger vilken siffra som kommer varifrån.
• Basel och Nordamerika är inte Sverige. Basel ligger söder om hela vårt mätnät och har en annan flora. Det svenska underlaget i artikeln är Stockholmsserien.
• Definitionen av en pollensäsong varierar mellan studier, och det är en stor del av varför siffrorna för längd spretar. Där en studie anger ett spann är det spannet skillnaden mellan definitioner, inte osäkerhet i mätningen.
• Artikeln handlar om pollen, inte om besvär. Hur mycket pollen som finns i luften och hur många som mår dåligt av det är två olika frågor, och den andra ligger utanför det vi mäter.

Källa till mätdata

Alla pollenhalter i den här artikeln är uppmätta av Naturhistoriska riksmuseet, Pollenrapporten (öppnas i ny flik), som driver mätstationerna. Analysen och slutsatserna är våra egna och har inte granskats av dem. Våra bearbetade filer får återanvändas med angivande av källa (CC BY 4.0). Mer om data och hur vi räknar finns på sidan om data.

Referenser

1. Gehrig, R. och Clot, B. (2021). 50 years of pollen monitoring in Basel (Switzerland) demonstrate the influence of climate change on airborne pollen. Frontiers in Allergy. 10.3389/falgy.2021.677159 (öppnas i ny flik)
2. Stucki, L., Andersson, N., Ekebom, A., Gedda, B., Merritt, A.-S., Georgelis, A. och Lõhmus, M. (2026). Long-term trends in pollen season characteristics in Stockholm, Sweden (1973–2024). Environmental Advances. 10.1016/j.envadv.2026.100699 (öppnas i ny flik)
3. Anderegg, W. R. L., Abatzoglou, J. T., Anderegg, L. D. L., Bielory, L., Kinney, P. L. och Ziska, L. (2021). Anthropogenic climate change is worsening North American pollen seasons. Proceedings of the National Academy of Sciences. 10.1073/pnas.2013284118 (öppnas i ny flik)
4. Yli-Panula, E., Fekedulegn, D. B., Green, B. J. och Ranta, H. (2009). Analysis of airborne Betula pollen in Finland: a 31-year perspective. International Journal of Environmental Research and Public Health. 10.3390/ijerph6061706 (öppnas i ny flik)